ClaraLovisa

Ibland faller man för något, oftast faller man brutalt och blir hopplöst förälskad. Utan någon som helst anledning tänkte jag dela med mig av några favoriter.

Jag kom på det, jag knäckte koden. Vi gillar mysterier, alla gör det. Man har varit besatt och kär i mysterium, jag har velat vara ett själv. Ett mysterium känns ouppnåeligt och spännande. Jag vill vara ett mysterium.

Igår dog mitt lilla halv-vego hjärta av smärta, vilket resulterade i enormt stora mängder tårar. Ibland blir det lite för mycket kött när man jobbar i matbutik, i alla fall för lilla känsliga mig.

Man fastnar i tiden. Jag gör det i alla fall. Det går lite för fort lite för ofta och väldigt sällan långsamt. Nu har jag en helg utan mannen, känns inte alls kul. Jag som bara vill mysa ner mig med honom. Hur som helst har jag tagit på mig jouren på jobbet vilket innebär att kan bli jobb redan klockan 06.00 i morgon. Det sköna är att om dom inte ringer får jag lön ändå. Nu myser jag ensam i soffan efter en hel dags jobbande. Annars då? Jag och Olof har skruvat och mätt, målat och sytt för att få så fint vi bara kan nu i lägenheten, för nu är vi officiellt sambos. Förutom på namnskylten på dörren då, men det kommer snart. Jag har klippt mig kort (igen!) och blivit kär i ceriserosa. Vill helst ha rosa på allt och överallt. Det är sjukt att man kan sakna någon bara för att man vet att man inte kommer att ses på några dagar, jag saknar Olof redan. haha pusss

Nu har jag pratat med Elin, vi pratade i nästan en timme. Det kändes bra, jätte bra faktiskt. Jag saknar alla mina underbara vänner så himla mycket. Jag har inte haft tid, ingen ork, jag har varit en dålig vän lite för länge. Idag stod jag på söder och sålde kaffe. Det var galet lugnt men trots det gick tiden väldigt fort, antagligen mestadels på grund av att jag stod precis intill en högtalare där det strömmade ur helt fantastisk musik helt i min smak. För någon timme sedan hade jag ett litet missöde. Jag har precis knaprat i mig dom sista chipsen och ska ställa ifrån mig min fin fina Filippa K. skål på soffbordet. istället för att ställa ner det på den repiga glasskivan lyckas jag träffa kanten, skålen går i två bitar, jag fångar ena biten och skär mig i handen. Blodet kikade fram och jag fick sätta på ett plåster. Himla missöde det där med skålen alltså. Nu ska jag njuta av kvällen. Puss

Vad händer med livet? jag knegar i alla fall på varje dag, nästan i alla fall, och varje morgon skriker jag högt av frustration av att varje morgon vakna och inse att livet som arbetande suger. Fast när jag väl korvat mig ur sängen och lyckats ta mig fram till mitt arbete blir det liksom genast lite lättare, det är som att man glömmer att det suger förens man går hem och känner liten lättnad i kroppen trots att man vet att hemma väntar tvätt, städning, diskning, matlagning och allt annat man måste stå i när man inte har någon som kan göra det mesta åt en.




Idag kom jag även fram till att jag har seriöst sjuka mängder med kläder, skor, väskor, ja allt är för mycket. Det fyller lägenheten till bredden och på höjden, fyller källarförrådet till taket. Så nu ska jag ta och sälja minst hälften eller kanske två tredjedelar på tradera, så håll utkik kan jag säga, för det kommer att finnas bra skit. Sen har kag även kommit fram till att jag måste och vill ta tag i mitt syande, mitt designande, mitt målande och skissande, för det gör att man mår bra. Kan knappt vänta tills jag får göra mig av med alla dessa plagg, vilken befrielse. Jag är en alldeles för stor samlare helt enkelt, ärvt av min far helt klart. Nästa projekt i lägenheten blir att samla på mig så många kopparstick som möjligt och fylla en hel vägg med. Fast det lär ju ta ett tag och lite pengar... jag gillar att drömma lite. Nu ska jag njuta av sista timmarna innan mitt dygn tar slut. Ciao

Tiden går fort, speciellt helgerna tycker jag nog. I fredags var det spelkväll hemma hos Olofs kompis Sofia, där vi skrattade sjukt mycket och hade riktigt kul när vi spelade charader m.m. Sen kom syster och vi shoppade, gick på museum, lagade god mat och kollade på film. Igår hade jag och mannen Harry potter maraton, bara för att jag skulle fatta vad som hade hänt i filmerna innan vi ska gå in och kolla på nyaste filmen idag. Nu är jag helt sjukt förbannad eftersom jag suttit i typ tre timmar vid overlocken och trätt den, kört den och försökt att fatta va fan det är som gör att det inte blir ett skit. Förbannad var ordet ja. Egentligen hade jag tänkt att gå och köpa massa tyg och sy hur mycket som helst, men nu efter det här missödet med overlocken känner jag mig bara trött på allt, plus att jag är kalas förkyld. Ont i halsen och snuva är inte skönt. Nu ska jag hitta på nått. puss

Igår kom Olof med en blomma, närmare bestämt en av mina favoritblommor den här tiden.. en amaryllis. Den kommer bli stor och röd och fin i mitt köksfönster! Sen åt vi thaimat och drack julmust och kollade på älskade Maria Montazami. Hon är så himla gullig och mysig, vi gillar henne som bara den!

Glömde en sak, igår blev jag nästan blondin igen. Det där nästan innebär att jag fått massor med ljusa slingor som gjort mitt hår så där fint kolafärgat. Svårt att förklara, men det är fint och jag är nöjd! Nu ska jag njuta av onyttigt vitlöksbröd och sätta mig vid symaskinen. puss

Ibland känns det lite som att allt ligger på mina axlar, som att allt ska bäras upp och framåt av mig, som att allt ansvar vilar på mig. Lite som att ensam styra ett stort skepp, eller? blir man tagen för given eller inbillar man sig bara? Varför känns det så tungt?